Som tidigare meddelats i
denna blogg lyckades redaktör S besegra kåsören även i
frågesportsmomentet av den stora mångkampen på landet.
Tilläggas kan att mitt
under tävlingen inträffade ett pinsamt intermezzo som fick en av
aktörerna att tappa all gnista och koncentration sedan hans
motståndare gått handgripligt till väga mot möblemanget.
Efter nästan en timmes
envig, när spänningen var som störst, tätnade dramatiken
ytterligare av att redaktör S plötsligt lutade sig bakåt i trädgårdsstolen
med sådan kraft att ryggstödet sprack med ett våldsamt brak. Direkt efter smällen försvann han för ett ögonblick ur
kåsörens åsyn och ramlade baklänges in i en stor ormbunke.
– Vart tog du vägen, sa kåsören.
Och vad gör du?
– Vad är det för stolar
du har, sa redaktör S och reste sig mödosamt upp.
– Det är inget fel på dom
stolarna. Eller det var det i alla fall inte för en stund sedan, sa
kåsören och betraktade det spräckta ryggstödet och det som var
kvar av stolen.
Sedan skakade han på
huvudet och fortsatte:
– Här har suttit folk i
dom stolarna i trettio år utan att någon har klagat och ingen har
ramlat under bordet förrän nu.
– Då är det på tiden att
byta ut dom, sa redaktör S.
– Du får inte vräka dig
bakåt på det viset, sa kåsören.
– En riktig stol ska väl
tåla att man lutar sig lite, sa redaktör S.
– Det här var det värsta
jag varit med om, sa kåsören. Komma hit och göra sönder mina
möbler. Ska du inte gå upp och ställa dig på bordet och hoppa
också för att se om det håller?
Som om detta inte vore nog
fortsatte redaktör S med att under dunder och brak sitta sönder
ännu en stol. Kåsören måste då motvilligt medge att stolarna
kanske hade drabbats av ålderdomssvaghet och borde bytas ut.
När det gällde
mångkampen hade redaktör S nu alltså tagit ledningen med 2-0 inför
den avslutande minigolfen. Men eftersom denna av hävd är
mångkampens blå band skulle en eftertrycklig och odiskutabel seger
där kunna göra matchen lika. Åtminstone på det moraliska planet.
Spännande fortsättning
alltså.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar