SJUOR OCH HOLE-IN-ONE

Av den stora mångkampen på landet mellan kåsören och redaktör S återstod nu endast en gren, nämligen ett nytt mästarmöte i bangolf.

Denna disciplin har av gammal hävd alltid avslutat tävlingsprogrammet och går även under beteckningen Tiokampens Blå Band.

Visserligen har den ursprungliga tävlingen, som i ett stort antal år utkämpades i form av en storslagen tiokamp, nu krympt ihop till en trekamp på grund av tilltagande ålderdomssvaghet hos åtminstone en av deltagarna, men båda atleterna lever ändå efter valspråket: En gång tiokampare, alltid tiokampare

Tävlingen har i det avseendet vissa likheter med amerikansk proffsboxning där alla gamla mästare hyllas efter parollen: En gång champ, alltid champ.

Efter två avverkade discipliner var visserligen redaktör S i en till synes ointaglig ledning med två grensegrar mot noll, men det var nu den mest prestigefyllda delen av kraftmätningen skulle avgöras.

För att försäkra sig om bästa och rättvisast tänkbara förhållanden hade de båda atleterna lämnat sommarstugeområdet och åkt in till stadens bangolfanläggning.

Redaktör S inledde med att slå bollen i koppen på tre slag på bana ett, medan kåsörens tyngdes av stundens allvar och hade svårt att träffa bollen. Efter ett antal snedträffar lyckades han inte ens passera det lilla enkla hindret på sina sju slag och antecknades alltså för full pott redan här.

Redaktör S fortsatte som en virvelvind med treor och tvåor medan kåsören antecknades för en ny sjua på bana fyra. Efter sex spelade hål stod redaktör S på 15 slag mot kåsörens 24 och allt tydde på att den sistnämnde gick mot ett katastrofalt nederlag.

– Ser du, där fick jag en eagel till, utropade redaktör S på bana sju, varpå kåsören till sin egen förvåning slog spik på både denna och nästa bana.

– Hallå där, sa redaktör S. Vad är det som händer?

– Jag har kommit in i andra andningen, sa kåsören och spikade sedan även bana tio av bara farten.

Efter elva hål var ställningen lika och seda följdes de båda atleterna åt i en sällan skådad giganternas kamp ända fram till mållinjen.

Denna utgjordes av hål nummer 18, inför vilket ställningen var 50-50.

Redaktör S inledde med att slå bollen aningen till vänster om den lilla öppningen. Han fortsatte sedan med att träffa aningen till höger och behövde sex slag innan han hittade rätt.

Kåsören grep då klubban och fläskade in sin boll rakt i hålet på första försöket.

– Så ska det gå till, sa han.

– Nu ja, när vinden har lagt sig, sa redaktör S. Kände du inte hur det blåste när jag slog och hur vinden fångade min boll varje gång.

Tävlingen avslutades med att de båda atleterna inmundigade var sin glass i klubbhuset där kåsören dock vägrade bjuda på champagne med motivering att han hade slagit fyra hole-in-one och att det får finnas vissa gränser även här. Så några fyra flaskor champagne blev det inte.