Så här står det att
läsa i nummer 12 av tidningen som utkom den 22 mars detta år:
Sävsjö är Smålands
yngsta och näst minsta stad, 5 500 invånare som fyller 17 sidor i
telefonkatalogen. Under bokstaven U finns bara tre namn. Under Ö är
det lika många.
Klockan är 22.25 när vi
rullar in på det jättelika grustorget i Sävsjö efter en
fyrtiomilafärd från Stockholm. Torget ligger öde så när som på
en korvkiosk. Tystnaden är sådan att man kan höra ett korvpapper
falla.
Plötsligt skriker det av
bränt gummi i ett gathörn! En liten Opel tvärbromsar framför
kiosken. En ung man stiger ur och köper en kokt med bröd. Han
stoppar denna småländska supé mellan tänderna, tvärsläpper
kopplingen och försvinner med ett sista gummiskrik åt
Bringetofta-hållet till.
I arla morgonstunden
traskar Se-patrullen sedan ut på stan för att kolla om där är så
tråkigt som omröstningens deltagare påstår. På Västra
Järnvägsgatan spikar en gubbe nya affischer på anslagstavlan. Det
ska bli biopremiär på ”Trassel på luskulan”. Av övriga
affischer framgår att det är full rulle både i Filadelfia och
Allianskyrkan. I Allians talar pastor Eldemyr, och i Missionskyrkan
kör man med pastor Henriksson som talar över ämnet ”Varför just
Jesus?” Filadelfia puffar för pastor Eriksson, som ”sjunger och
talar”, och det är väl ungefär vad man väntar sig av honom.
En ung man går förbi och
säger:
– Här är det bara
pastorerna som det är fart på.
På Centrumbaren slår man
på trumman för grillat käk. Liksom på andra håll i grillbranschen
kan man inte heller här stava till wienerschnitzel, men man vet att
ta 5:50 för den.
Vi återvänder till
högkvarteret på hotellet. Fem bord är upptagna i matsalen.
Gästerna samtalar i viskande ton. Man rör försiktigt med skeden i
kaffekoppen för att inte vålla något störande slammer.
Sävsjö blev stad 1947.
Varför är det ingen som riktigt vet. Tidigare var det fråga om ett
municipalsamhälle grupperat kring en station där tågen sällan
stannade.
Av litteraturen framgår
att livet i Sävsjö var lite roligare förr. Av de smålandshstorier
på bygdemål som givits ut i bokform utspelar sig ett förvånansvärt
stort antal just i Sävsjö, där original som Joan Vesst och
Kal-Joan Kofot var mantalsskrivna.
En historia berättar:
Joan Svenssön i Sävsjö
hade dött i spanska sjuka. Då la Kal-Joan Kofot å Joan Vesst ihop
te en krans. Inna Kalle geck te beravninga drack han ett dussin bir.
Sen geck han te körgårn, steg fram te grava me kransen, slängde
ner´an i grava å sa: Här ä en krans ifrå Joan å me. Den kösta
arton å femti!
Det var Sävsjö det. Nu
är det dags för den stad som placerades på bronsplats att
redovisas i denna blogg. Spännande fortsättning alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar