ETT SKIDSPÅR MELLAN TVÅ REGEMENTEN

Sollefteå har i tidningen Se:s riksomfattande omrösting om Sveriges tråkigaste städer 1967 placerats på tredje plats. De flesta som röstat har kommit dragande med det gamla påståendet att Sollefteå inte är någon riktig stad utan ett skidspår mellan två regementen.

Se har kollat stan och konstaterar att det är ett riktigt trevligt skidspår kantat av vänliga människor och snygga butiker.

På Marcussons kondis har man den bästa utsikten över ströget på Storgatan, konstaterar den utsända Se-patrullen. Vid korvkiosken intill apotekshuset står lokala mods och stoppar in korv i håret. På biblioteket sitter studerande ungdom och lyssnar till nusik med lurar för öronen.

Genom glasdörrarna till Tempo och Domus trippar husmödrar fram och tillbaka med paketerade reafynd tryckta mot pälsbarmen.

Och på den lokala tidningen Nya Norrland påpekas att det är alldeles fel att den här stan skulle vara tråkig.

– Den är bara bortglömd – en stad som försummat att slå på trumman för sig. Och så blåser det inte så mycket här som i Härnösand. Det blåser alltid i kuststäder!

På kvällen bestämmer sig Se-patrullen för att kolla nöjeslivet på hotell Appelberg.

Musiken har kommit, en oklanderligt benad italienare spelar flygel, hans fru trakterar basfiol. Italienaren spelar ”La Mer” så att man nästan ser hur Ångermanälven reser sig upp och tackar för komplimangen. 
Förutom musiken och Se är det bara två personer till i lokalen, en resande i damkläder och en dam som uppenbarligen innehar någon slags trikåhörna på orten. Genom höjda vinglas ser de in i varandras ögon och utbyter tankar om riktpriset på höfthållare med spiralfjäderarmeringar. Italienaren spelar ”Romantica” och våra applåder ekar ödsligt i lokalen, konstaterar Se:s utsända och fortsätter:

Just som man anar att trikåhandlerskan ska falla för gott och släppa in försäljaren som livslång delägare i butiken, tar hon adjö och avgår..Kvar sitter en ensam försäljare och tittar i taket. 
Men han blir inte ensam länge, Tre soldater från Trängen, som står i dörröppningen och lyssnar till musiken inbjuds av försäljaren på var sin starköl. Samtal önskas. Soldaterna vill dock främst höra musik

– Beautiful dreams! skriker dom till italienaren.

Men italienaren skakar oförstående på huvudet. Trikåhandlaren harklar sig då och sjunger så att matsalstapeterna knottrar sig:

– Drömmar av silver, drömmar av guld . . .

Egentligen är det en ganska sublim bild ur det ångermanländska nöjeslivet. En handelsresande som representerat med en trikåhörna och bara har några tior över, han sitter mellan tre beväringar på en öde krog i den norrländska vintern och sjunger ”Drömmar av silver ...”

Det är så svenskt att man får raggsockor i halsen.

I den stilla natten ligger Storgatan öde. Stjärnorna blickar ned på den lilla staden och allt är ganska skönt.

Är Sollefteå en tråkig stad? Nej. Visst är den en utpräglad småstad, men livligare och händelserikare än de vi kollat på sistone, konstaterar Se:s utsända samtidigt som man blickar framåt mot ett besök i Sveriges näst tråkigaste stad.

Den presenters också strax i denna blogg.