VAD HÄNDER I VETLANDA?

Vi har kommit fram till det näst sista avsnittet i tidningen Se:s artikelserie om Sveriges tråkigaste städer år 1967. Det visar sig att läsekretsen har röstat fram Vetlanda som landets näst tråkigast stad.

Se for dit för att kolla vad som händer i stan och hittade en 85-årig gumma som kunde sjunga ”Vår Gud är oss en väldig borg” baklänges utan att staka sig. Hon uppträder på olika tillställningar och rakar ner applåder var helst hon visar sig, uppges det.

Vad ska man dra för slutsats av detta, frågar sig tidningens utsända.

Ska man

a) sluta sig till att Vetlanda, där gamla damer på 85 år sitter och sjunger baklänges i stugorna, är en ovanligt livad stad, vars befolkning tar nya grepp på det mesta?

Eller ska man

b) tolka saken så, att Vetlanda är så fruktansvärt deprimerande att efter några år i stan sitter man och sjunger igenom psalmboken baklänges bara för att ha något att göra? När man lessnat på psalmboken kan man spä på med Vetlanda-Posten till egen tonsättning.

Det visar sig dock att detta baklänges-dille inte gäller hela befolkningen. När Se ber om en ”köl dem ffib” på Stadshotellet så begriper inte servitrisen att man menar biff med lök.

Det bor 10 000 människor i Vetlanda, vilket gör att stan slår Sävsjö med hela 20 sidor mot 17 i telefonkatalogen. Det fina läget vid Emåns dalgång, som skär genom småländska höglandet, har gjort Vetlanda till en industristad med naggande god aktivitet.

Det är träförädlingen som dominerar industrin. Här gör dom monteringsfärdiga kåkar i varenda buske. Och i matsalen på Stadshotellet pågår representationen. Stora starka smålänningar kramar sina ramlösaglas med ena handen och häller med den andra en massa grogg i halsen på uppköpare från norra Sverige.

Är Vetlanda kanske så strävsam att den är tråkig, frågar sig Se-patrullen.

En ung man på Villagatan sa:

– Här är botten.

– Varför bor du kvar då? Varför inte flytta till Eksjö?

– Nä, så tråkigt ska vi inte ha!

En medelålders dam sa:

– Här är bättre nu. Förr var vi mera isolerade. Vetlandaborna var vetlandabor från födseln och grävde ner sig i sin egen lilla värld. Nässjö och Vimmerby och Växjö låg långt bortom horisonten. Och när dom talade om Stockholm så lät det som om dom talade om Hongkong. Men bara på de senaste tio åren har allt blivit annorlunda. Vi har slagit upp ett fönster mot världen. Och sällskapsresorna har betytt mycket Vetlandaborna har med Vingresors hjälp upptäckt att det finns en värld även söder om Stockaryd.

Men en gubbe som stod och sökte lä för blåsten bakom lotterikiosken på torget menade att nog finns det mycket av småstad kvar.

– Fortfarande står taxeringsgubbarna och passar på bensinmackarna om söndagarna för att kontrollera i vilken utsträckning folk använder firmabilarna för privatkörning. Folk får tanka Gulf ena söndan och Shell den andra för att inte väcka alltför mycket uppseende.

Vetlanda är en förbryllande stad, konstaterar Se:s utsända. 
I svenska folkets medvetande förblir den alltid staden där Åsa-Nisse hör hemma. Varje år är det urpremiär för Åsa-Nisse-filmerna i denna stad. Varje år ställer stadens honoratiores upp på premiärmiddag, och varje år är det stans borgmästare som håller talet till Åsa-Nisse. Sist gick talet ut i TV och det har inte vetlandaborna glömt än i dag. Inte vi andra tittare heller.

Nu är det bara en stad kvar på listan, den stad som Se:s läsare har funnit vara den absolut tråkigaste man kan leta upp i Sverige. Avslöjandet kommer senare i veckan i denna blogg.