Från Bohusläningen var
vi fem man som bevakade landskampen. Arne Andersson fotograferade,
Jan Gerd skrev referat, jag gjorde intervjuer, Lennart Floodberg
skrev krönikor och redaktionssekreteraren Gerhard Andersson gjorde
kringreportage ur den ovane friidrottsåskådarens perspektiv.
Vi fick vara med om en
dramatisk förstadag med 3000 meter hinder som höjdpunkt. Bengt
Persson vann efter en raketspurt på världstiden 8.36,0. Sten
Bergqvist snubblade på sista bocken och föll raklång framför
huvudläktaren men reste sig och grejade tredjeplatsen.
Anders Gärderud
beordrades att springa 5000 meter mot sin vilja. Han fick stryk av
Arne Kvalheim, tog nattåget hem till Stockholm och avstod från 1500
meter dagen därpå.
Där hade vi Ulf Högberg
som skulle ta revansch efter att ha blivit spiktrampad på 800 meter
första dagen och slutat näst sist. Men på 1500 lunkade han i mål
allra sist, långt efter de andra, och ingen förstod någonting.
Senare visade det sig att Högberg led av ett hjärtfel, och han kom
inte tillbaka på tävlingsbanorna mer det året.
Fler landskampsminnen i morgon.
Fler landskampsminnen i morgon.
visst var det roligare förr, hehe.
SvaraRaderaKåseri-inslaget i Bohusläningen t.ex.
Nu får jag nöja mig med att skriva i
macilane.wordpress.com
Bättre litet än inte aldrig.