Det hände 1967, så det
är inte säkert att det gäller än i dag. Och när Se tog den lilla
smålandsidyllen på pulsen för drygt 50 år sedan, fann man att
Eksjö nog hade varit värt ett bättre öde. När smålänningarna
smällde ihop handflatorna och dansade La Bostella på Statt var det
minsann inte ledsamt i stan.
Eksjö har traditioner
från medeltiden, var fullt utvecklad handels- och tingsplats på
Erik av Pommerns tid, brändes av danskarna 1568 och brann ner av sig
själv 1856, konstaterar Se-patrullen i en komprimerad
historiebeskrivning och fortsätter:
Eksjö hade varit en stor
stad i dag om inte våra förfäder hade dummat sig. I stället för
att dra södra stambanan genom stan, drog man den 15 kilometer väster
om Eksjö och anlade en station som man kallade Nässjö.
Stationssamhället växte upp och blev stad, men hur det än är, så
tycks det aldrig bli annat än stationssamhälle av Nässjö.
Att Eksjö ändå
överlevde hängde ihop med att tre regementen förlades dit.
Se kollade gatulivet en
regnig dag i fotgängarvimlet på Storgatan:
Ut genom porten till Smålands bank kom en gubbe i läderkeps. Han klappade sig belåtet på bakfickan, grenslade cykeln och trampade hem för att sy in ännu ett par Aeroplan Stam fria i madrassen. Två vithåriga damer i präktiga galoscher stannade i hörnet och konverserade.
Ut genom porten till Smålands bank kom en gubbe i läderkeps. Han klappade sig belåtet på bakfickan, grenslade cykeln och trampade hem för att sy in ännu ett par Aeroplan Stam fria i madrassen. Två vithåriga damer i präktiga galoscher stannade i hörnet och konverserade.
– Goddag, söta Kristin!
– Nej men Agnes, så
roligt. God dag!
Tanterna pratade som om de
vore författade av Hjalmar Bergman.
Det var tydligen gott om såna
tanter i stan. Bläddrade man i telefonkatalogen fann man att
tillgången på pensionerade officersänkor var betryggande.
Majorskorna och överstinnorna trängdes på sidorna, framhåller
Se-patrullen och fortsätter:
Det skymmer över det
stenlagda torget, torghandlarna stänger luckorna i sina saluvagnar,
källarmästaren på Stadshotellet tänder neonskylten. I afton dans.
Årets modedans var en
sydamerikansk variant på Små grodorna som heter La Bostella. Den
som sett Eksjö slå ihop handflatorna över huvudena och samtidigt
sparka med fötterna kan inte sanningsenligt påstå att det skulle
vara tråkigt i stan, framhåller tidningens utsända.
I allt hetsigare tempo går dansen vidare. Gamla trimmade handelsresande får imma på glasögonen, dansklänningar i vårens ljusa kulörer missfärgas av osköna svettfläckar och hela krogen gungar så att det klirrar om prismorna i belysningen. Starkt flåsande återvänder en dam från dansgolvet till sitt bord och dimper ner på stolen.
I allt hetsigare tempo går dansen vidare. Gamla trimmade handelsresande får imma på glasögonen, dansklänningar i vårens ljusa kulörer missfärgas av osköna svettfläckar och hela krogen gungar så att det klirrar om prismorna i belysningen. Starkt flåsande återvänder en dam från dansgolvet till sitt bord och dimper ner på stolen.
-Dä va dä jävligaste ja
vatt mä om! säger hon och torkar sig under armarna med servetten.
Allt detta försiggår i
de lokaler där fordom löjtnanterna drog fram på skyttelinje i
wienervalsen medan militärorkestern pumpade hotellet fullt av
Strauss.
Tråkigt hade dom alltså
inte i Eksjö, trots att stan just hade utsetts till Sveriges
tråkigaste. Så här såg den slutliga listan ut sedan Se:s
läsekrets sagt sitt:
Och därmed stänger vi
avdelningen Sveriges tråkigaste städer även i den här bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar