FEBER

Här om dagen fick jag feber. Eller hur det nu gick till.

Feber kanske inte är något man bara får. Det kanske man skaffar sig. Eller tjänar ihop till. Genom att bli kall om fötterna eller låta sig smittas av andra.

Hur det nu gick till så visade termometern 38,5 grader.

Det var siffror som man hade tagit emot med tacksamhet förr i världen. Till exempel när man var liten och gick i skolan och inte hade läst sina läxor. Då hände det att den lille knatten stönade förtvivlat och åberopade både huvudvärk och ont i halsen och sa att i dag måste jag nog stanna hemma från skolan.

Då kom den misstänksamma modern sättande med termometern i högsta hugg. Några minuter senare avläste hon på gradskalan, likt en domare ur lagboken, hur den fortsatta dagen skulle se ut för den dödssjuke sonen.

37,0 brukade vara gränsen, och det kan så här i efterhand tyckas vara en ganska human bedömning.

Då var det värre i det militära. Där sållades agnarna från vetet vid 37,5 grader. Den gränsen följdes med obeveklig militär disciplin och utan undantag. Hade man 37,5 eller där under fick man en magnecyl och skickades ut på slagfältet igen. Men hade man 37,6 eller mer fördes man till en sjuksal och bäddades ner mellan lakan.

Knepen att få upp graderna på termometern var många. Något riktigt säkert sätt fanns väl inte. Men klart är att om beväringarna hade ägnat samma glödande intresse åt utbildningen, så hade regementet vimlat av elitsoldater.

En av de märkligaste uppvisningarna gavs en tidigt morgon av en värnpliktig, som klädde på sig alla kläder han hade i sitt skåp och sedan sprang som en galning upp och ner i trapporna utanför korridoren. Han kom genomsvettig och andfådd till sjukan och blev inlagd för 37,6 och hävdade efteråt att utan språngmarschen hade det aldrig gått.

En annan svalde tobak, en tredje försökte äta snus, och en fjärde lyckades under några obevakade ögonblick gnida upp termometern mot byxbenet till 42 grader, men honom drog dom inför rätta och anklagade för svikande av försvarsplikt.

Det hjälpte inte att han försökte försvara sig med att det ju inte var lätt att veta hur mycket han skulle gnida eftersom han inte kunde titta på termometern samtidigt, och att om han hade kunnat detta skulle han ha nöjt sig med 39 grader.

Och för egen del ligger jag nu här med 38.5. Till ingen nytta alls, eftersom jag inte har någon skola att vara hemma ifrån, någon militärtjänst att smyga mig undan från eller något jobb att vara ledig från i några dagar.

Kom sedan inte och säg annat än att livet är orättvist mot oss pensionärer.