DOBRO JUTRO PÅ ER, ALLA LÄSARE!

Efter en vecka i Kroatien hade jag lärt mig att god morgon heter dobro jutro, god middag heter dobar dan och god afton heter dobro veche.

Jag hade också fått klart för mig att ett heter jedan, för när Kroatien kvitterade till 1-1 mot Italien i fotbolls-EM stod jag i receptionen på hotellet och såg en kypare komma springande och ropa:

-Jedan-jedan!
Vilket omedelbart översattes av min tolkande särbo till 1-1.

På grund av detta kommer jag heller aldrig att glömma att ett heter jedan på kroatiska hur gammal jag än blir. Om någon skulle väcka mig mitt i natten och fråga vad ett heter på kroatiska kommer jag tack vare denne kypare på ett hotell i Dubrovnik att kunna sätta mig upp i sängen och utan ett ögonblicks tvekan utropa:

-Jedan!
Det är på det viset man ska lära sig saker och ting. Läroböcker är nog bra men ingenting går upp mot praktisk erfarenhet i livets hårda skola.

Det påminner mig om en gång när jag var i Finland och genom att läsa på matsedeln utanför ett gatukök lyckades lura ut att en hamburgare heter yksi hampurilainen.

I rena lyckoruset över min nyförvärvade kunskap levde jag en hel vecka på hamburgare, vilka samtliga beställdes med hög röst och allt säkrade finskt uttal.

Sedan lyckades jag också lära mig att adressen till det hotell jag bodde på vid Sanduddsgatan sjutton var Hietaniemenkatu sejtsemäntoista.

Men det orsakade bara problem. När jag satte mig i en taxi och lite nonchalant sa Hietaniemenkatu sejtsemäntoista till chauffören svarade han med en lång mening på finska som jag inte begrep ett ord av. Då var de bara att erkänna sin begränsning och övergå till engelska.

Men engelska duger inte överallt. En gång i Ungern höll det på att gå riktigt illa när jag skulle gå på toaletten. Då hamnade jag längst bort i en korridor mellan två dörrar.

På den ena stod ferfiak. På den andra stod nök.
Det var allt. Varken mer eller mindre.
Lös den ekvationen den som kan.
Där fanns inga symboler i form av långbyxor och klänningar eller herrhattar och damparasoller.
Jag stod länge och funderade på om jag kunde vara ferfiak eller nök. Till slut kom det ut en man genom den ena dörren och drog upp blixtlåset i gylfen och då vågade jag äntligen gå in. Om jag minns rätt var det den dörr det stod ferfiak på.

Första gången jag åkte till Spanien läste jag lite spanska. Men väl på plats kom jag bara ihåg två meningar.

Den ena var El senor Lopez vive en una casa muy hermosa, vilket lär betyda Herr Lopez bor i ett mycket vackert hus. Den andra löd La meza es bastante grande, vilket på svenska motsvaras av den intelligenta frasen Bordet är ganska stort.

Det kommer man inte långt på i Spanien, lika lite som man får så värst mycket uträttat genom att gå omkring i Kroatien och säga dubro jutro på morgonen och dobro veche på kvällen.

Men om Kroatien spelar 1-1 i fotboll någon mer gång skulle jag i alla fall likt den upprymde kyparen kunna utropa: Jedan-jedan.

Betydelsen av främmande språk i allmänhet och kroatiska i synnerhet kommer att utredas ytterligare i den här bloggen längre fram i veckan.