UNDERBART ÄR KORT

Svensk simning har haft många stora ögonblick i den olympiska historien. Det kanske allra största - och på sätt och vis kortaste - inträffade på 400 meter medley i München 1972.
Det handlade om två tusendelar av en sekund. Världens minsta segermarginal genom tiderna. I alla sporter, alla kategorier.

När Gunnar Larsson slog handen i målkaklet och tittade upp mot den stora ljustavlan såg han en etta efter sitt namn. Men just som han gjorde segergesten simmade kompisen Bengt Gingsjö (sexa i loppet) över till honom och sa:

-Du Gunnar, det är två ettor.

Bakom amerikanen Tim KcKees namn lyste också en etta. De hade fått samma tid, på hundradelen när: 4.31,98.

Det dröjde en stund innan Gunnar kom upp som ensam etta på tavlan. Hans tid visade sig vara två tusendelar bättre än McKees.

Det handlade om millimetrar. I efterhand har någon räknat ut att marginalen skulle ha kunnat orsakas av att bassängen kunde ha varit sned och banorna därför inte exakt på millimetern lika långa.

Efter detta slutade man mäta tusendels sekunder i simning. Ingen ska kunna vinna med så lite. Men guldet var för alltid Gunnar Larssons.
Gunnar vann även 200 medley före McKee. Men då skiljde 1,2 sekund. Det kändes som en evighet i sammanhanget.

McKee blev sedan tvåa på 400 medley även i Montreal 1976, den gången efter sin landsman Rod Strachan. Tre silver alltså men inget guld. Trots att han stod som etta en stund i ”tusendelsloppet” i München.