SÅ BLIR MAN TRAVEXPERT

En tisdagskväll mitt i sommaren för många år sedan besökte jag för första gången en travbana. Det hände strax utanför Lycksele långt uppe i Lappland.

Dit fördes jag av några norrländska travexperter en blåsig sommarkväll, då tretusen personer hade samlats för att spela bort någon miljon på Fatal Attraction, Nicka Till, Borta Med Vinden, Hjalle Yster och några till.

Medan solen sakta sänkte sig och tunga molnskyar drog över himlen blinkade monitorerna fram de senaste oddsen, samtidigt som luften surrade av säkra stalltips.

På stallbacken stod en brokig samling hästar, alltifrån små knubbiga nordsvenska kallblod med namn som Månsnärtan, Borrbläsen och Smedsmyrans Dolly till den lätt överåriga och något bångstyriga gamla rikstotostjärnan Sacramento Way, som sparkade och kråmade sig när han släpptes ut ur vagnen, väl medveten om sin storhet och betydelse.

I Västerbottens Folkblad stod att Månsnärtan i lopp 1 var en häst som skulle låta tala om sig i framtiden. Då spelade jag 20 kronor vinnare och 20 kronor plats på henne, varpå Månsnärtan tydligen kände sig så tyngd av detta att hon galopperade redan i första kurvan.
En besviken spelare bredvid,som också hade satsat på fel häst, rev sönder sitt kvitto och sa till sin kamrat:
-Springspårshästarna kom dåligt iväg. Jag undrar om det är för smalt där borta.

Då gick jag tillbaka till mina medresenärer och sa:
-Springspårshästarna kom dåligt iväg. Jag undrar om det är för smalt där borta.
-Ja, vi stod just och sa samma sak här, sa en av experterna. Men hur kunde du lägga märke till det?
-Åja, sa jag. Helt bakom är man väl inte.

Men när jag bad experterna om råd blev det bara samma dunkla och undanglidande svar hela tiden.
-Vad tror du om Madeleine Min i lopp 3, frågade jag en av dem.
Denne tog då upp programmet och tittade i det. Sedan funderade han en stund och så sa han:
-Ja, det är ingen dålig häst det.

-Lina Basket då? försökte jag, varpå experten eftertänksamt svarade:
-Det är heller ingen dålig häst.
-Acke Li? envisades jag, vilket fick experten att grubbla ytterligare några sekunder innan han svarade:
-Ja, det är ingen dålig häst det.

Då spelade jag hundra kronor vinnare på Madeleine Min, varpå Acke Li vann en klar seger. Detta föranledde experten att vända sig till mig och utbrista:
-Där ser du. Jag sa ju att det inte var någon dålig häst.
Jag beslöt då att inte rådfråga expertisen i fortsättningen. I stället valde jag själv ut Just Like Daddy i lopp 4 och Borro i lopp 5. Båda vann och plötsligt stod jag på plus igen.

Det firade jag med en varm korv och en dricka. Sedan styrde jag stegen mot toaletten.
Vid pissrännan kom två man och ställde sig på var sin sida om mig. De hade tjocka sedelbuntar i bröstfickorna och pratade högt med varandra.
-Vad står Sacramento Way i? sa den ene.
-En å tretti, sa den andre.
-Det är för dåligt, sa den förste. Då spelar inte jag.
Inte jag heller, tänkte jag och började känna mig som en riktig expert jag också.

Där stod jag alltså en sommarkväll på en travbana mitt i Lappland och pinkade i kapp med två storspelare och funderade på om det skulle vara någon idé att sätta en hundralapp på en häst vid namn Sacramento Way eller inte.

Sedan gick jag ut och spelade hundra kronor vinnare i samtliga fem återstående lopp.Tre av dem gick in, och när jag summerade kvällen visade det sig att jag hade spelat för lite över 700 kronor och fått drygt 1200 tillbaka, vilket alltså betydde en ren vinst på 500 spänn.

Travexperterna som hade tagit med mig till banan stod samtliga på minus, Den ende som gått med vinst var den sörländske gröngölingen som aldrig hade varit på en travbana tidigare.
-Roligt spel det här, sa jag. Vad var det det hette nu igen?
-Nybörjartur, sa experterna.